Harri Kosonen ja Juha Holopainen
30.7. - 17.8.2008    
GALLERIA DIXISSÄ

Muutoksia

Juha Holopainen, grafiikkaa

Ensimmäisenä aamuna Nepalissa joulukuussa 2000 herään uneen, missä hyökyaalto peittää alleen kaiken. Joudun itsekin vaaleanpunaisessa valossa kylpevän veden valtaan. Siinä kelluessani olen hyvin tietoinen, ettei mitään voisi käydä minulle jos vain luotan itseeni ja annan veden kantaa.

Unen tunnelma oli hieno, lohdullinen, eikä se painunut unohduksiin tavanomaisempien, päiväntapahtumia jatkavien unien tapaan. Parin kuukauden kuluttua Suomeen palattuani ostin uuden päiväkirjan, jonka kannessa oli Hokusain "Suuri aalto", kuuluisa japanilainen puupiirros 1800-luvulta. Sen tunnelma oli perin toisenlainen. Siinä jättiläismäinen aalto on murskaamaisillaan perin heiveröiseltä näyttävän veneen ja siinä kyyhöttävät matkustajat alleen. Päiväkirjaa valitessani en saanut katsettani irti kuvasta.

Esillä olevissa töissä löytyy viitteitä aalloista ja vedestä. Niitä tehdessäni ovat ajatuksissani pyörineet myös uhkakuvat maapallon tulevaisuudesta. Väreillä ja kontrasteilla haluan välittää tunnelmaa ja pelkistämällä jättää tulkinnalle sijaa. Hyökyaalto edustaa minulle myös koko ihmisen valtaavaa tunnetta. Kuten vaikkapa rakastumista.

 

Harri Kosonen, pienoisveistoksia

Ihmisen tapa vastata ympäristöönsä on kiinnostava. Totutun muuttuminen toiseksi toimii katalyyttina pohtiessani yksilön reaktioita.

Sijoitan yleensä hahmoni kohtaamaan maailmansa yksin, joukossakin. He antavat virran viedä, tai yrittävät ohjata tapahtumia. Tai he lamaantuvat - kukin luonteensa mukaan.

Arkielämä, koti ja työ muuttuvat. Maisema, luonto ja ilmasto muuttuvat. Kun tuttu ja turvallinen häviää, muutos on uhka. Muutos pelottaa, jos sen suuntaa tai määrää ei hallitse. Kun kaikki on pysähtynyt eikä mikään suju, muutos voi olla pelastus.

Jos koemme voivamme vaikuttaa, muutos saattaa luoda uuden yhteisöllisyyden tilanteen korjaamiseksi. Toisaalta se voi tuoda esille armottoman, kaiken kahmivan egoistin.

Tänään muutos on kuuma puheenaihe, mutta veistokseni ovat ennemmin pohdiskeluja kuin kannanottoja. Muutoksessa eläminen on aina ollut elon ehtona. Viime kädessä yksilön kohtalo on olla osana yhteisöä.

 

FÖRÄNDRINGAR

Juha Holopainen
Grafik

Min första morgon i Nepal i december 2000 vaknar jag mitt i en dröm om en flodvåg som dränker allt i sin väg. Också jag själv har hamnat i det i ljusrött ljus badande vattnets våld. Medan jag flyter omkring känner jag starkt att inget ont kommer att ske så länge jag litar på mig själv och låter vattnet bära mig.

Stämningen är skön och trösterik, och drömmen stannar hos mig, olikt mina vanliga drömmar, som är ett slags fortsättning på den gångna dagens händelser.

Då jag ett par månader senare återvänder till Finland köper jag en ny dagbok. Pärmen pryds av Hokusais berömda träsnitt från 1800-talet, “Den stora vågen”. Bilden förmedlar en helt annorlunda känsla. En enorm våg är i beråd att krossa en skröplig, liten båt och dess  passagerare. Jag står och väljer bland dagböckerna, men kan inte slita blicken från bilden.

Mina verk innehåller hänvisningar till vågor och vatten. Under arbetet snurrade hotbilderna om jordens framtid runt i mina tankar. Med hjälp av färger och kontraster vill jag skapa stämningar, och genom att förenkla lämnar jag rum för tolkningar. För mig representerar flodvågen också ett känslotillstånd som kan överväldiga en människa  - exempelvis en förälskning.

 

Harri Kosonen
Statyetter

Människans sätt att reagera på sin omgivning är intressant. Jag har ofta försökt beskriva den situation då det invanda omvandlas till något okänt.

Ofta låter jag mina gestalter möta sin omvärld ensamma, även om de ingår i en grupp. Ibland låter de sig föras med strömmen, ibland försöker de påverka händelserna. Någon blir handlingsförlamad - var och en reagerar enligt sina egna förutsättningar.

Vår vardag, våra hem och jobb förändras. Landskapet, naturen och klimatet likaså. Då det trygga och välbekanta försvinner blir förändringarna ett hot. Om, å andra sidan, livet känns stagnerat och misslyckat, kan en omvandling vara räddningen.

Om vi har - eller tycker oss ha - möjlighet att påverka, kan förändringar leda till samhörighet och kollektiv handling för avvärja en negativ utveckling. Å andra sidan kan resultatet också bli skrupelfri utsugaregoism.

Förändringar är dagens heta samtalsämne, men mina statyetter är snarare begrundande än ställningstagande. Livet har alltid varit underställt förändringens villkor. I sista hand är individens lott att vara en del av det omgivande samhället, kollektivet.

www.harrikosonen.com


Harri Kososen sivut

Juha Holopaisen sivut

Kuvaa klikkaamalla näet suurennoksen

k-h

holopainen